
Det hade blåst upp till match i dagarna tre, solen kikade fram bakom molnen, kiosken var fullpackad, det var höga förväntningar som hängde i luften på Åvallen. Skogså spelarna fick veta att Harads var stora favoriter bland spelbolagen (1.37) på uppvärmingen, hur kan det komma sig? Igår var Skogså favoriter. Spelarna knöt näven i fickan och blev ännu mer tända inför kommunderbyt.
Det var Harads som började bäst och kom farligt runt på kanterna gång på gång, man såg att det var mycket kvalite i laget men viljan att jobba hem var det lite sämre med. Harads hade några skott utifrån men inget som var speciellt farligt. Skogså stack upp och fick ett friläge via Mahdi men målvakten räddade. Senare så fick Skogså ett farligt frisparksläge, vem klev fram om inte Kapten Begga, skott bredvid muren och MÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅL ett sånt där mål som bara Kapten Begga kan göra. Harads fortsatte med farliga hörnor och sista fem minuterna var riktigt jobbiga för Skogså, Harads var ytterst nära på en fast situation igen men en Skogså spelare nickade bort bollen på mål linjen, några Harads spelare menade att bollen var inne.

På bilden: Blivande landslagsman?
När andra halvlek blåstes igång så syntes det att laget hade samlat sig i pausen efter den katastrofala slutdelen av första halvlek. Harads spelarna vart mer och mer frustrerade desto längre matchen gick. Skogsås rutinerade rävar trivdes som fisken vattnet. 2-0 kom på en frispark där inhopparen Andreas Palo nickade bollen i en båge från bortre delen av straffområdet in mot mål, Begga försökte hinna upp den fast det behövde han inte eftersom bollen gick i MÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅL, linje domaren vinkade för offside på Begga men när inte Begga tog i bollen så kom domarteamet överens om att blåsa mål, hade lika gärna kunnat bli bortdömt 50/50, där hade vi tur med domslutet. På slutet så hann Begga med att bränna en straff efter att Harads David Andersson sparkat ner Mahdi i straffområdet i ren frustration, herr Andersson tilldelades även sitt andra gula och därmed rött. Hela laget förtjänar beröm men jag tycker att Emil ”Gemet” Eriksson förtjänar högsta betyg! Hans kämparglöd visar vägen för hela laget, han viker inte en tum! Skogsås hjärta och nav Söderström och Jansson var grymma och Mikael Sundberg blir snart aktuell för landslagsspel! Wäppling var kung.